”Nånstans i övergången från bungyjump till bensinpengar så blev mina egna bilder, ord och minnen till någon annans liv”

Ibland får jag dom där stunderna när jag fattar.
Jag fattar, varför folk sa åt mig att sluta posta bilder på instagram när jag var på Fiji.
Jag fattar att folk var avundsjuka när jag var på Nya Zeeland.
Jag gör det.
För nu är jag en av dom.
 
Av någon märklig anledning har många hittat till det här inlägget, Dag 89, på senast tiden. Så även jag gick in för att läsa. Jag var på Nya Zeeland och det var dagen jag hoppade bungy jump, åkte i världens största gunga och gjorde en pubcrawl i Queenstown. Och det var en fucking vanlig onsdag hahah. Men det där var mitt liv för ett tag sen. Jag jobbade i veckorna på Fiji. På helgarna så besökte jag söderhavs öar. Jag vari 30 grader varmt konstant. Jag simmade i turkost vatten. Korallen och fiskarna – don’t even get me started. Sen flög jag ju till Nya Zeeland och hade ledigt i en månad. Hoppade från stad till stad, från naturmirakel till naturmirakel. Jag fick hänga med dom bästa människorna och vi lekte adrienalin juckies mest varje dag. Och det där var min vardag. Man vänjer sig.
 
Tur för mig är ju att jag trivs med min så kallade gråa vardag här hemma också. Den när med rutiner och loppisbord, matlådor och pantflaskor. Det är min vardag. Man vänjer sig som sagt. Men nånstans i övergången från bungyjump till bensinpengar så blev mina egna bilder, ord och minnen till någon annans liv. Ett liv med en vardag man nästan inte kan föreställa sig.
Dag 89 / 30.3.2016

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s