”Tre månader, från att veta vem i blanka fan hon var till att hon satt vid mitt köksbord. ”

Jag minns det som igår. Fast det var i första februari. Jag såg att min nya rumskompis väska hade en kanada flagga på sig. Ovanför sängen stod det ”Megan”. Under middagen hörde jag att hon presenterade sig och jag halvropade till andra sidan bordet: ”Are you Megan? I’m Julia, I’m your roomate”. Efter middagen satt jag, hon, Bram och Jore – kusinerna från Belgien som jag lärde känna bra – och pratade. Frågan vilken är Kanadas huvudstad dök upp och senast i förrgår blev Megan snällmobbad för att hon inte kunde svaret.

Sen glömmer jag inte morgonen därpå när Megan artigt frågar ”Oh how was your sleep?”. Jag trodde hon skämtade. ”Uhm fine until you woke me up”. Tills dess hade hon varit lyckligt omedveten om att hon gått i sömnen och talat i sömnen och väckt mig. Inte sådär att jag vaknade för att hon förde väsen om sig utan för att hon tog tag i mina ben och ruskade om mig tills jag vaknade haha. Det talades det också om i förrgår.

Efter fem veckor på Fiji sa vi hejdå åt varandra med tron om att vi inte kommer träffas förrän nästa år när jag eventuellt åker till Kanada. Några veckor senare, när jag sitter på ett café i Nya Zeeland, skickar Megan och säger att hon är påväg till Norden och kan komma och hälsa på mig. Alltså jag blev inte ens överdrivet glad över nyheten. Jag tänkte ju inte ens på Norden när jag var halvvägs genom min NZ resa. Inte precis så att jag hunnit sakna heller henne.

Väl hemma började förstå att hon faktiskt var påväg och att jag skulle få träffa en av mina närmaste vänner från  Fiji igen, så här fort. När jag plockade upp henne från Vasas flygfälte såg hon såå malplacerad ut. Det var nått stört med det ansiktet i den miljön. Det är så konstigt att tänkta tillbaka på dom där första minnena första februari, jag minns ju den där ytliga bilden av den främmande människan Megan en gång var. Nu är hon ju bara Megan. Som hälsar på mig i Finland. Tre månader, från att veta vem i blanka fan hon var till att hon satt vid mitt köksbord.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s