Dag 87

Måndag. Jag har nästan svårt att tro det själv, efter allt jag sett, men idag vat nog den vackraste dagen jag varit med om hittills. Även om det bara var en transportdag från Franz Josef till Wanaka så stannade vi många gånger på de mest häpnandsväckande ställena. Man blir van med även de mest häpnandsväckande sakerna, som jag blivit av naturen på Nya Zeeland. Ändå satt jag med uppspärrande ögon på bussen idag när jag kollade genom fönstren. Eller ja, ville du se toppen av bergen fick du faktiskt lov att kolla genom takfönstret.

Framme i Wanka kände jag för första gången att jag faktiskt inte vill dela rum med fyra andra och deras packning eller gå på wc som är fuktiga från duscharna eller laga mat samtidigt som 20 andra personer haha. Det tog tre månader men jo, det ska nog bli skönt att komma hem snart. Samtidigt som jag påriktigt börjar inse att jag snart ska återvända hem, att lämna resandet, vilket får mig att skutta in i köket av glädje och sen skriva namnlappar på min mat.

Ikväll gick jag, Chantal, Vera och Dianac, sistnämna från Frankrike som också varit med oss sen början av strayresan, till butiken och köpte cheescake, choklad, vin och ostkex. Det slukade vi i oss på stranden samtidigt som vi såg på när solndgången böt till stjärnhimmel. Nä. Jag ska nog inte komma hem riktigt än. 

En reaktion till “Dag 87

  1. Meeen e ha vari 12 grader å vååårsoool här hela påsken 😀 😀 så no vaare bra ti kom hejm 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s