Dag 73

Söndag. Dag 73, vet ni vad det innebär? Min sista dag på Fiji. En del av mig trodde nog aldrig den här dagen skulle komma.

Steg upp och åt min sista frukost, som jag var rätt besviken på haha. För mig blev det rostat vitt bröd med smör på. Pynjade med min journal och hängde med en av de nya volontärerna. Än en gång har jag fått bevisat för mig hur få dagarna man behöver för att bli bra kompisar.

Åt lunch på en restaurang nära oss och hoppade sen på bussen till Suva. Därefter minibuss till kila eco adveture park. Vi kan ju skippa delen med idioter till chaufförer som försöker lura varenda vithyad människa dom ser, om dom bara visste att vi inte är turister och att vi ser rakt genom deras påhitt om avgifter. Vi var sex personer som åkte till parken för att prova på hinderbanor och zipline!

Jag var först som klättrade upp på polarna, givetvis. 10 meter upp i luften gick vi först sidlänges på en kabel och höll i oss ett rep framför oss. Sen gick vi framlänges med två rep på vardera sida. Nästa var kanske läskigaste när man skulle hoppa från plattformer, man hade liksom ingen aning hur stadig den där första skulle vara. En kabel igen med lianer som hängde med jämna mellanrum. ”Catwalk” var en trästock men skulle gå över utan rep runt om sig, både framlänges och baklänges. Sista i hinderbanan var en bro av rep men gick över. Repen var inte fast i varandra så det blev lite split-träning ibland när repen rörde sig åt motsatt håll. en hissades man ner i livlinan. Ja såklart hade vi en livlina, men väl upp var det du själv som skulle byta linorna och fästa dem korrekt!

Nästa vi gjorde var Leap of fate. Du klättrade upp på en pole, runt 10 meter den med) och stod på den. Lite svajjigt sådär. Ta sats och hoppa ut i tomma intet. Jag fick faktiskt göra det två gånger och andra gången hoppade jag mycket längre eftersom jag visste att det faktiskt går att hoppa därifrån haha.

Giant swing var lätt bäst. 12 meter uppe i luften tog du ett steg utanför och föll fritt tills repen började svinga dig som i en gunga. Fyfan vad det var kul. Den där sekunden före några rep börjar fånga dig när du bara faller.

Sist men inte minst åkte vi i en över 100 meter lång zipline, Fijis längsta. Det var jättevackert men inte värsta skrämmande. Andra hade kanske sagt ”och inte skrämmande” som i en positiv vetydelse men jag gärna haft lite sug i magen hehe. Zipline var på min lista av saker jag skulle göra på Fiji och det var perfekt som sista dag.

Vi skulle ta sista bussen hem men som det kan vara på helgarna så var den full och stannade inte för oss. Jahapp. Det här var liksom inte en väg där taxibilar plockar upp en men vet ni vem som gör det? Fijianer med ett flak på deras bil. Det är sånt här som gör att man älskar Fiji. Dessutom så dom vettskrämda ut när vi försökte betala dem. Bra mycket bättre sjuss på tillbaka vägen än ditvägen.

På kvällen sorterade jag bilder på datorn, lät folk kopiera mina bilder, skrev i dagböcker och vandrade planlöst runt. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag var också sist som gick och la mig eftersom jag inte ville att min sista dag skulle ta slut.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s