Dag 67

Måndag. Efter fyra timmars sömn gick jag på wc före en till timmes välförtjänt sömn. Nej då ser Megan att jag är vaken och får med mig lurad till stranden för att se soluppgången. Det var det värt. Åt frukost och sa hejdå till ett par volontärer, bl.a. Megan som bott med mig i fem veckor, det var rätt tungt. En minibuss tog oss till hamnen där en segelbåt tog oss ut på havet. Låg bland kuddat på en uppspänd  matta och åt frukt som dom bjöd oss på. Ankrade någonstanns i söderhavet och snorklade. Där verkar inte cyklonen smutsat ner så det var lika vackert som det brukar vara. Nästa stopp var på Malolo Island. Vi var faktiskt påväg till Malolo i början av resan men vi böt ut de mot en annan ö, vilket ju var bra, för nu har jag sett fler ställen. Vi stanna på den sidan av ön där en natt kostar över 200€ så ni kan föreställa er att platsen och utsikten var rätt fenomenal. Vi åt lunch där och hängde i solen. Påväg tillbaka stannade vi också för att snorkla och mata fiskar. Att man aldrig tröttnar. Före vi hissade seglen igen så hoppade och simmad vi i vattnet. Vi var borta 7-8 timmar och jag kunde ha spenderat alla dom timmarna på båten och tyckt det var värt pengar. Påväg tillbaka slumrade jag till, fast jag ville se utsikten, bara för att det var så proöigt avslappnande att ligge på den där mattan.

Från hamnen bar det av till busstationen och för sista gången åkte jag den där 4,5h bussresan hem. Visst blir jag sentimental när jag minns så bra första gången jag satt på den bussen för snart 10 veckor sen. Så förväntansfull och ovetande – och jetlagged. När vi stannar i Sigatoka där jag och Lisa för snart 10 veckor sen och gick ut och såg oss omkring. Jag åt mitt mellanmål på gatan för i bussen finns skyltar som säger att det ät förbjudet att äta i bussen. Nu köpte jag brödet för en dollar och åt det i bussen, så som man påriktigt gör i Fiji.

Lutade mig tillbaka med musik i öronen och märkte inte att jag somnat före jag vaknade och en man satt bredvid mig istället för kvinna. Jag måste faktiskt ha varit trött för jag såg inte ens att mannen var Max haha. Hemma i Suva var nya volontärer och mitt rum var sprängfyllt av saker haha. Nästan så jag är glad att jag åker om en vecka. Det är en tyska och en fransman (franskvinna) som bor själva i rummet när jag åker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s