Dag 64

Fredag. Tog en kort liten morgonpromenad längs stranden och lyssnade på musik. Frukost och sen tog en ur personalen med oss till andra sidan ön. En liten udde där vit sand möter tukost vatten. Stranden och vattnet är lite smutsigt efter cyklonen men ändå, vackrare än våra stränder alla dagar. Där solade och simmade vi i flera timmar. Det gick faktiskt att sola eftersom det blåste hårt, annars klarar man inte av värmen. Det är så man bränner sig också, när man inte känner värmen, vilket jag gjorde haha. Naiv trodde jag att min hud hade vant mig vid värmen men nej. Då menar jag inte att jag skippade solkrämen, jag menar att två lager SPF 50 inte duger haha. Vi serverades lite pre-lunch bestående av en nyfångadfisk grillad över öppen eld och en frukt från ett träd. Inget gick ihop med den frukten, kommer från ett träd, stor som en honungsmelon, såg ut som hatifnattar inuti och smakade som potatis.. Därefter gick vi tillbaka och fick riktig lunch. Ingen här tror på att man får kramp om man simmar efter att man ätit så vi hoppade i det blå och låg på en massiv badring dom har här. Ända tills vi så gott som tvingades ut till en by. Så här gick det till. På morgon kom dom och sa att ”ååh idag ska vi till en by, ni ska få se en riktigt by och ha en kavaceremoni!!!”. Observera inget frågetecken bara utropstecken. Jaha sade vi. När vi var själva visade det sig att alla tänkte samma sak: vi har bott här över två månader, vi har gjort allt det, vad vi ville ha var en dag med meningslösa saker som att simma och sola. Så en timme efter utlovandet sa vi vänligt att vi hellre stannar på ön. Nej allt var redan arrangerat men vi behöver inte stanna lika länge. Jaha, okejdå. Senare på dan fick vi veta att vi inte alls kunde åka hem tidigare och än en gång frågade vi om vi inte får stanna. Nej dom har en bra relation med byn och om vi borde ha sagt nej när dom frågade på morgonen. Mhmm. Så lätt irriterade betalade vi 10 dollar för att åka till en by vi inte ville åka till. Med facit i hand spelar det ingen roll att vi var tvungna att åka, det var intressant även om vi gjort det förr. 

Väl tillbaka följde jag med flit inte med till rummet för jag ville ha några minuter för mig själv den här dagen. Då kom int en, men två ur personalen efter varann för att sitta bredvid mig när jag bara ville vara själv och texta med min familj. Don’t get me wrong, jag älskar de pratglada och vänliga fijianerna men de verkar inte kunna föreställa sig att man inte alltid vill ställa upp på dras initiativ. Ber vi tre gånger att inte följa med till en by så menar vi inte att ni ska försöka övertala oss, om vi efter varje låt under kavaceremonin sätter oss ner betyder det inte att vi vill stiga upp och dansa er två-stegs dans igen för tolfte gången, om jag sitter med telefon framför näsan försöker jag inte starta en konversation med någon. Idag var en sån dag när jag inte ville ta säden dit jag kom.

Dopp, dusch och dinner. I skrivande stund smälter jag maten i en hängmatta under stjärnklar himmel. Sistnämnda betyder att det blir soligt imorgon.

En reaktion till “Dag 64

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s