Dag 60

Måndag. Sova med långärma och byxor, filt och mera insektspray gjorde natten mycket mer behagligare än den tidigare.

Skottdagen började bra plättar till frukost! Vi tog med mat så vi skulle klara oss men vi blev bortskämda med mat från familjen vi bodde med.

Två tak hade blåst av huset vi bodde i. Dagens projekt var att fixa ett av dem. Gick runt och plockade användbara plankor och plåtdelar. Antar det är ”finder’s keeper” som gäller efter en orkan. Slog ut spikar, slog dem raka igen, såga balkarna och spikade up dem igen. Som medborgare i ett slit-och-släng land var jag rätt fascinerad av återanvändningen. Min medfödda första instinkt var att skaffa nya bräder och spikar. Vad som var ännu mer fascinerande var att se sjuttonåriga Mac balansera på smala plankor som vajjade över 2 meter från marken samtidigt som han byggde. Ingen stege hade vi men en våningssäng var lösningen på det problemet. Jag och Saffa från Sverige stod och kollade på de fastlödda stängerna på sängen. En liten lödd prick på två av fyra sidor. Hade det varit i Skandinavien hadd fästerna varit lödda hela vägen runt och så hade en EU-kommission stått brevid och kollat på.

Till lunch blev det fisk som barnen fångat i stranden genom att kasta ut ett nät på dem. När barnen fiskade sa en av pojkarna ”the fish will cry but it’s okay because you will get food”. Fiskarna var små och åts med huvud, ben och fenor på.

Efter lunch röjde vi på en ny stig till den närmaste byn. I den byn bor några av våra handledares familjer och jag donerade lite saker åt dem. Efter det tog barnen med oss till en damm att simma i. Det är intressant att se hur bra dom trivs, dom är lyckliga, dom är ju hemma. Samtidigt som jag knappast skulle vara lycklig om jag skulle bo där en längre tid.

Det vet jag, för på måndagsmorgonen hade färjan inte gått till fastlandet, vi skulle åka på tisdagmorgonen och ingen visste om den faktiskt skulle gå. Så fort jag inte visste om vi skulle slippa hem så märkte jag hur mycket jag ville hem. Hem till Suva alltså, men hemma i Korsholm lockade också. Senare fick vi bekräftat att färjan kommer gå imorgon men jag är tacksam för de där timmarna i ovetskap. Det är lätt att säga att vi hade en jättebra upplevelse med lokalbefolkningen. Berätta att vi fick se, och hjälpa till med, de katastrofala skador efter Winston. Men när det kom till kritan var det en isolerad ö utan vatten, el, ordentlig hygien och regelbunden transport där vi inte ville stanna längre än planerat.

På kvällen gick vi några kilometer över höga kullar till närliggande byar. Skadegörelsen var total. En kyrka som rasat samman, en skola som bara hade två väggar kvar, ett bibliotek som utspritt på en gräsmatta. Mer hus låg jämt med marken än stadigt på marken. Överallt hördes ljudet från hammare och spik när nya tak byggdes. Skogsbränder syntes i varje by när skräp brändes, och ofta spred de sig. I dikena fanns ihoptejpade vattenrör. Barn lekte med elledningar som låg bredvid vinkade elstolpar. Skattand barn i dammar tsunamivågen skapade och sörjande familjer som förlorat en i familjen. 

Jag vete fan hur nära man måste komma för att förstå. Antagligen ska du stå i ögat av orkanen och se på. För när jag gick där längs grusvägen kunde jag ännu inte förstå att det här är någons verklighet. Kanske för att jag, eller människoarten, är så fantastisk självisk så att man inte kan ta in det när man själv kan leva utanför förödelsen.

Nått Fijianerna har på klart är att man inte bara kan vara ledsen. Så på kvällen ordnade dom en avskedsceremoni för oss – med kava förstås. En ärligare bild av Fiji kommer vi nog aldrig få. Visst kan du besök byar och se hur lokalbefolkningen lever där men det kommer antagligen alltid vara det dom väljer att visa turister. ”Så här går en kava cereomni till, det är en Fijiansk tradition” med hövdingar och saronger. Vi fick se när de drack kava hur en skål utan destu vidare ritualer. För artighetens skulle hade jag gärna deltagit mer än 3 skålar men mitt immunförsvar strejkade, börjar bli förkyld och behövde sova några timmar för lastbilen plockade upp oss 03:00.

Annonser

2 thoughts on “Dag 60

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s