Dag 53

Måndag. Idag 05:30 upphävdes regeringens utegångsförbud. När vi ätit frukost och personalen diskuterat hade vi allihopa ett möte. De flesta av våra skolor och daghem har klarat sig med lindriga skador, men två skolor behövde mer hjälp än andra. 30 volontärer delades in i två grupper som hjälpte vardera skola. I skolan jag besökte tog många skydd under orkanen och flera familjer var ännu kvar där. Först städade vi klassrum, sopade ut vatten och vi började ta ner alla fuktiga planscher från väggarna. Dock hindrade en väldigt ledsen lärare oss. Hon sa att det torkar på väggarna och vi sa att de börjar mögla. Vi fick ge oss med kompromissen att om de börjar mögla kastar hon ut dem…

Sen blev det gårdsarbete. Träd hade blåst om kull och vi huggde av grenar och drog bort dem. När jag säger hugger menar jag verkligen hugger. Inte med en yxa men med ett knivblad. Jag stod och tänkte på den rosa gucci motorsågen jag såg en gång. Där behövdes det minsann en överprissatt motorsåg men här i katastroflägen är knivar och handkraft som gäller. Tänker man så får man gå bitter resten av resan, men ni fattar.

Att gå hem från skolan var bra mycket muntrare än när vi gick till skolan, när vi fått göra nått åt saken. På ditvägen talade jag med handledarna varav många inte har kontakt med sina släktingar eller hembyar. Jag respekterar deras leenden som ändå smyger fram i deras ansikten.

Bekräftad dödssiffra är nu 20 personer.

Strömmen var borta ett tag men annars kan vår fritid övergå till det den var tidigare. Vissa åkte in till Suva för att se hur staden såg ut (har inte hört några mardrömshistorier därifrån) och jag krävde ner mig i att sortera bilder och förhandsuppgiften, som i singular. Nu banne mig ska jag ha den sista klar, ansöka till skolan för att sedan ägna mig helhjärtat åt Fiji.

På kvällen hade jag ett samtal med radio x3m angående cyklonen. Efter intervjun frågade jag om man vet om det här i Finland. Han svarade att den som följer med nyheter borde ha sett det. Det här är största cyklonen på södra halvklotet – någonsin. Om/att inte det här är en världsnyhet för mig besviken. Om/att Fijianerna inte får lika mycket stöd som andra länder skulle fått gör mig besviken. Igår gjorde jag en radiointervju, idag en andra och en tredje intervju i text borde vara på kommande. Jag är glad om jag kan göra fler finländare medvetna om situationen.

2 reaktioner till “Dag 53

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s