”Det är inte alltid kul att göra så här roliga saker.”

Jag har flyttat hemifrån två gånger. Första gången var till Stockholm. To be honest, dom första dagarna i Stockholm var jag rädd. Jag var rädd för jag hade sån oförväntad hemlängtan och jag blev rädd det skulle vara så i två månader till. Vilket det förstås inte var. Jag hade inte obotlighemlängtan hela tiden, nu längtar jag ju ”hem” till Stockholm.
Så när jag andra gången flyttade, till Inkeroinen, var jag beredd på att första veckan kanske kommer vara skräp. Jag vet inte vad som var annorlunda i Inkeroinen än i Stockholm, men i Inkeroinen trivdes jag från minut ett.
Fiji faller ändå i kategori ett. När jag skriver detta har jag varit hemifrån 4 dagar och visst är det en konstig tanke att jag faktiskt ska vara här på andra sidan jorden i flera månader, och att jag inte ens vet när jag kommer hem. Jag är 99% säker att jag kommer att stormtrivas och gå sönder när jag åker härifrån om några månader, men just nu är det både och – stormtrivas och hemlängtan.

Nått som jag inte trodde skulle spela nån större roll är tidsskillnaden. Det stör mig, att ni hemma är vakna när jag sover och tvärtom. Att inte få svar direkt. Att inte kunna säga god morgon eller god natt på något vettigt sätt.

_____________

Som sagt var det där skrivet dag fyra, i skrivande stund är jag inne på dag elva. Dag elva skulle jag kunna rader vad dag fyra sa, men tänkte visa hur best time of my life också kan se ut. Det är inte alltid kul att göra så här roliga saker. Jag ser jättemycket fram emot att komma hem igen. Inatt drömde jag om Skandinavien och när jag vaknade fick jag påminna mig själv att resa hem inte är drömmen, att resa hit är drömmen.

När jag kom till Fiji blev jag förvånad över hur många det var som bara skulle vara här ett fåtal veckor, vilket fick 10 veckor att låta väldigt länge. Men jag hade också valmöjligheten att vara här två veckor, jag valde att vara tio. Det beslutet borde vara oberoende av andras beslut.

De som bara stannar några veckor har en helt annan inställning till det hela än vad jag har. Om jag får generalisera lite så klagar dom som stannar kortare mycket mer. Inte konstigt att dom tycker att tio veckor är för länge. Till sanningen hör att av volontärerna som stannat tio veckor eller längre så säger alla att det är bra att stanna länge. När man kommit in i det, på riktigt, blir det ännu bättre. Första veckan var ju väldigt händelserik vilket förstås är skitbra, men en litenliten del av mig känner att jag skulle kunnat ta vara på det ännu bättre om jag gjort allt från och med nu. Nu börjar jag på allvar uppskatta att det är varmt här, hur fint det är, hur snälla människorna är, att jobba utan lön… En flicka åkte idag och hon hade varit här tio veckor. Hon var tårögd. Jag varnade min kompis som stannar en vecka längre än mig att jag kommer storgråta när jag åker härifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s